ruptur

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av ruptur  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ruptur rupturen rupturer rupturerna
Genitiv rupturs rupturens rupturers rupturernas

ruptur

  1. (ned)brytande, bristning
    Besläktade ord: rupturera
    Sammansättningar: rupturbrev, rupturstid