Hoppa till innehållet

senighet

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av senighet  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ senighet senigheten
Genitiv senighets senighetens

senighet u

  1. det att vara senig
    Se även tesaurus: Styrka, Seghet