självhärskare

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av självhärskare  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ självhärskare självhärskaren, vard. självhärskarn självhärskare självhärskarna
Genitiv självhärskares självhärskarens, vard. självhärskarns självhärskares självhärskarnas

självhärskare u

  1. ensam härskare med obegränsad (absolut) makt
    Synonymer: autokrat, envåldshärskare, diktator
    Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1789.[1] Jämför tyska Selbstherrscher.
    Besläktade ord: självhärskande, självhärskarinna
    Sammansättningar: självhärskardöme, självhärskarmakt

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. Svensk ordbok: "självhärskare"