skada

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även skåda.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av skada  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ skada skadan skador skadorna
Genitiv skadas skadans skadors skadornas
Som förled i sammansättningar används skade-.

skada

  1. fel på något eller något som gått sönder eller blivit förstört (som orsakats vid ett särskilt tillfälle)
    Det krockade tåget fick såpass grova skador att det tvingades skrotas.
    Jag har en medfödd skada i knät.
    Etymologi: Av fornsvenska skadha.
    Sammansättningar: arbetsskada, benskada, bitskada, förslitningsskada, hjärnskada, krigsskada, kroppsskada, krosskada, maskinskada, personskada, sakskada, skadeanmälan, skadeersättning, skadefri, skadeglad, skadeglädje, skadeinsekt, skadeskjuten, skadestånd, skallskada, skogsskada, skottskada, tandskada, trafikskada, vårdskada, yrkesskada

Översättningar[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av skada  Aktiv Passiv
Infinitiv skada skadas
Presens skadar skadas
Preteritum skadade skadades
Supinum skadat skadats
Imperativ skada
Particip
Presens skadande, skadandes
Perfekt skadad

skada

  1. (transitivt) göra eller orsaka skada (på någon eller något)
    Var rädd om föremålen, om du har skadat något så är du skyldig att ersätta det!
  2. (reflexivt: skada sig) en skada
    Hon skadade sig när hon ramlade.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Sammansättningar: brännskada, frätskada, krigsskada, köldskada, skadedjur, skadegörelse, skottskada

Översättningar[redigera]