skriken
Svenska
[redigera]Adjektiv
[redigera]| Böjningar av skriken | Positiv | |
|---|---|---|
| Attributivt | ||
| Obestämd singular |
Utrum | skriken |
| Neutrum | skriket | |
| Bestämd singular |
Maskulinum | (skrikne)? |
| Alla | skrikna | |
| Plural | skrikna | |
| Predikativt | ||
| Singular | Utrum | skriken |
| Neutrum | skriket | |
| Plural | skrikna | |
| Kompareras inte. | ||
| Adverbavledning | (skriket)? | |
skriken
- perfektparticip av skrika
- 1841: Bref från en vandrande sjöman, s. 140. Tvenne delar. Förra delen., Carl August Gosselman:
- [...] då deras af "nej herre!" sårade öron oförmodadt hugsvalades med den, af hustrun efter dem skrikna, ljuvliga frågan: "äta herrarna gerna pepparrotskött"? - "Ja för tusan, kära gumma!"
- [...] då deras af "nej herre!" sårade öron oförmodadt hugsvalades med den, af hustrun efter dem skrikna, ljuvliga frågan: "äta herrarna gerna pepparrotskött"? - "Ja för tusan, kära gumma!"
- 1841: Bref från en vandrande sjöman, s. 140. Tvenne delar. Förra delen., Carl August Gosselman:
Substantiv
[redigera]skriken
- böjningsform av skrik