Hoppa till innehållet

slutkläm

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av slutkläm  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ slutkläm slutklämmen slutklämmar slutklämmarna
Genitiv slutkläms slutklämmens slutklämmars slutklämmarnas

slutkläm u

  1. poängterad avslutning
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1873.[1]
    Se även tesaurus: Fullbordan, Tankeämne

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "slutkläm"