spucken

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för spucken

Hjälpverb: haben

Infinitiv spucken
Presensparticip spuckend
Perfektparticip gespuckt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich spucke  du spuckst  er, sie, es spuckt 
Plural wir spucken  ihr spuckt  sie spucken 
Preteritum Singular ich spuckte  du spucktest  er, sie, es spuckte 
Plural wir spuckten  ihr spucktet  sie spuckten 
Imperativ
Singular - spuck!, spucke ! -
Plural - spuckt ! spucken Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich spucke  du spuckest  er, sie, es spucke 
Plural wir spucken  ihr spucket  sie spucken 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich spuckte  du spucktest  er, sie, es spuckte 
Plural wir spuckten  ihr spucktet  sie spuckten 

spucken

  1. spotta
    Synonymer: speien
    Besläktade ord: Spucke, Spucken
    Sammansättningar: ausspucken