storm

Se även Storm.

Svenska

Substantiv

Böjningar av storm	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	storm	stormen	stormar	stormarna
Genitiv	storms	stormens	stormars	stormarnas

storm

1. (allmänt) hård vind; oväder
2. (meteorologi) vind med hastigheten 24,5-28,4 meter per sekund
3. (militärt) stormning, kraftigt och plötsligt anfall

   att ta staden med storm

Användning: I allmänt språkbruk används ordet ofta om vindar som upplevs som hårda, även om den nödvändigtvis inte uppnår den meteorologiska definitionen. Också hela vädersystem, med hårda vindar och ofta inkluderat moln och nederbörd ("dåligt väder"), kallas ofta för storm.

Sammansättningar: höststorm, stormby, stormbådande, stormbådare, stormdriven, stormfallen, stormfart, stormfast, stormflod, stormfotad, stormfågel, stormfälla, stormfälle, stormgud, stormhatt, stormhav, stormhärdig, stormhärdad, stormil, stormjagad, stormjärn, stormjätte, stormkappa, stormkatastrof, stormknäckt, stormkrökt, stormkust, stormkök, stormlampa, stormlejdare, stormlucka, stormriden, stormrigg, stormruna, stormrädd, stormsegel, stormskydd, stormstyrka, stormstöt, stormsvala, stormvarning, stormvind, stormvirvel, stormvåg, stormväder, stormöga, stormögd

Fraser: storm i ett vattenglas, ta någon med storm

Se även: halv storm, svår storm, kuling, orkan

Översättningar

oväder

• bokmål: storm ^(no)
• bretonska: arnev ^(br)
• danska: storm
• engelska: storm ^(en), tempest ^(en)
• esperanto: ŝtormo ^(eo)
• estniska: torm
• finska: myrsky ^(fi)
• franska: tempête ^(fr) f, orage ^(fr) m
• frisiska: stoarm ^(fy) mf
• färöiska: stormur m
• ido: sturmo ^(io)
• iriska: stoirm ^(ga) f
• isländska: stormur ^(is) m, bálviðri n
• italienska: tempesta ^(it) f
• kvänska: tormi
• nederländska: bui ^(nl) m, onweer ^(nl) m
• nynorska: storm
• portugisiska: tempestade ^(pt) f
• ryska: буря ^(ru), шторм ^(ru)
• spanska: tormenta ^(es) f
• tyska: Sturm ^(de) m

se stormning

Bottniska

Substantiv

Böjningar av storm	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	storm	stormenn	storm’	storma
Dativ		stormem		stormum

storm m

• uttal: /stɑ́rm/

1. storm

   Etymologi: Av fornnordiska stormʀ.

Engelska

Substantiv

Böjningar av storm	Singular	Plural
Nominativ	storm	storms
Genitiv	storm's	storms'

storm

• uttal: /stɔː(ɹ)m/   Spela upp^?

1. (meteorologi) storm

   Besläktade ord: stormy

Verb

storm

1. storma