streiken

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska

[redigera]

Verb

[redigera]
Konjugation för streiken 

Hjälpverb: haben

Infinitiv streiken
Presensparticip streikend
Perfektparticip gestreikt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich streike  du streikst  er, sie, es streikt 
Plural wir streiken  ihr streikt  sie streiken 
Preteritum Singular ich streikte  du streiktest  er, sie, es streikte 
Plural wir streikten  ihr streiktet  sie streikten 
Imperativ
Singular - streike ! -
Plural - streikt ! streiken Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich streike  du streikest  er, sie, es streike 
Plural wir streiken  ihr streiket  sie streiken 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich streikte  du streiktest  er, sie, es streikte 
Plural wir streikten  ihr streiktet  sie streikten 

streiken

  1. strejka, lägga ner sitt arbete
    Besläktade ord: Streik
  2. strejka, inte fungera