stuk

Svenska

Substantiv

Böjningar av stuk	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stuk	stuket	stuk	stuken
Genitiv	stuks	stukets	stuks	stukens

stuk n

1. (vardagligt) sätt på vilket något är format, strukturerat eller stiliserat; form, snitt, stil, fason

   2002: EU ingriper i svenska språket:

   Ta ett ord som jeep: ursprungligen ett varumärke har ordet blivit en allmän beteckning på bilar med ett visst stuk.

   Lyxiga sammetsmaterial ger det rätta stuket och får synas i såväl möbler som mindre inredningsdetaljer.

2. (överfört) sätt att vara; givande intryck eller känsla; schvung

   Den första boken var en roman med ett visst stuk.

3. (överfört) särskilt mode eller klädstil; viss stil

   Det här verkar vara det nya stuket på moderna eldrivna bilar.

Etymologi: Viss oklar etymologi, troligen via medellågtyskan från början. Direkt kopplat till verbet stuka, kognat med roten i exempelvis sticka, stycka med mera, med utvidgade betydelsen utarbeta, bearbeta, formgiva.

Besläktade ord: stuka, stukbar, stukning

Jämför: struken, stucken, stukad

Danska

Substantiv

Böjningar av stuk	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stuk	stukken
Genitiv	stuks	stukkens

Böjningar av stuk	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stuk	stukket
Genitiv	stuks	stukkets

stuk n eller u

1. (byggnadsteknik) stuck, stuckatur

   Synonymer: stukkatur

   Sammansättningar: stukloft, stukroset