tabu

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tabu  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tabu tabut tabun tabuna
Genitiv tabus tabuts tabuns tabunas

tabu

  1. något som är eller uppfattas som förbjudet, heligt, som måste undvikas ofta grundat på ockulta eller religiösa grunder
    Etymologi: Av engelska taboo, av tonganska tabu (”tabu, helig”), av urpolynesiska *tapu.
    Besläktade ord: tabubelägga, tabuera, tabuisera

Översättningar[redigera]

Albanska[redigera]

Substantiv[redigera]

tabu

  1. tabu