tann

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av tann  Singular Plural
femininum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tann tanna tenner tennene
Genitiv tanns tannas tenners tennenes
Böjningar av tann  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tann tannen tenner tennene
Genitiv tanns tannens tenners tennenes

tann f eller m

  1. tand
    Sammansättningar: melketann, tannbørste, tannhjul, tannkrem, tannlege, tannpasta, tannverk, visdomstann

Nynorska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

tann f

  1. tand
    Varianter: tonn

Älvdalska

[redigera]

Substantiv

[redigera]

tann f

  1. (anatomi) tand

Etymologi

[redigera]

Av fornnordiska tǫnn.