tarn

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tarn  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tarn tarneþ tarn tarnæ
Dativ ? tarnin tarnum tarnum

tarn n

  1. en egen art knut på ändan av vidjor eller trełgjin, medelst vilken han igenknäppes

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tarn  Singular Plural
Nominativ tarn tarns
Genitiv tarn's tarns'

tarn

  • uttal: /tɑː(ɹ)n/ (Storbritannien)
  1. (särskilt i norra England) tjärn, liten fjällsjö
    Etymologi: Dialektalt ord som populariserats av diktare, från fornnordiska tjǫrn ("liten fjällsjö utan biflöden"), från urgermanska *terno, troligen med ursprunglig betydelse "vattenhål".[1]

Källor[redigera]

  1. "tarn" i Online Etymology Dictionary, Douglas Harper, 2001