Hoppa till innehållet

tein

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Bokmål

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av tein  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tein teinen teiner teinene
Genitiv teins teinens teiners teinenes

tein m

  1. telning, rotskott, kvist
  2. slända (att spinna på)
    Synonymer: håndtein, handtein
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornnordiska teinn, av urgermanska *tainaz.

Finska

[redigera]

Verb

[redigera]

tein

  1. böjningsform av tehdä

Nynorska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av tein  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tein teinen teinar teinane

tein m

  1. telning, rotskott, kvist
  2. ten (stång, pinne)
    Sammansättningar: jerntein
  3. slända (att spinna på)
    Synonymer: handtein
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornnordiska teinn, av urgermanska *tainaz.