tein

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tein  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tein teinen teiner teinene
Genitiv teins teinens teiners teinenes

tein m

  1. telning, rotskott, kvist
  2. slända (att spinna på)
    Synonymer: håndtein, handtein
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornnordiska teinn, av urgermanska *tainaz.

Finska[redigera]

Verb[redigera]

tein

  1. böjningsform av tehdä

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tein  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tein teinen teinar teinane

tein m

  1. telning, rotskott, kvist
  2. ten (stång, pinne)
    Sammansättningar: jerntein
  3. slända (att spinna på)
    Synonymer: handtein
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornnordiska teinn, av urgermanska *tainaz.