tin

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Afrikaans[redigera]

Substantiv[redigera]

tin

  1. tenn

Bottniska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tin  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ tin tine tin tina
Dativ   tinen   tinum

tin n

  1. tenn
    Fætĕþ ér bortí tinĕþ.
    Fatet är gjort av tenn.
    Etymologi: Av fornnordiska tin.

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

tin

  1. tenn

Engelska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av tin 1. Oräknebart
Nominativ tin
Genitiv tin's
Böjningar av tin 2. Singular Plural
Nominativ tin tins
Genitiv tin's tins'

tin

  1. tenn
  2. konservburk

Frisiska[redigera]

Substantiv[redigera]

tin

  1. tenn

Limburgiska[redigera]

Substantiv[redigera]

tin

  1. tenn

Nederländska[redigera]

Substantiv[redigera]

tin

  1. (grundämnen) tenn