tocken

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Pronomen[redigera]

Böjningar av tocken  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum tocken
Neutrum tocket
Bestämd
singular
Maskulinum
Alla tockna
Plural tockna
  Predikativt
Singular Utrum tocken
Neutrum tocket
Plural tockna
Kompareras inte.
Adverbavledning (tocket)?

tocken

  1. (dialektalt) sådan, på så vis, , sådan där
    1838: Kapellet, Carl Jonas Love Almqvist:
    I fall, jag tänkte bara, om herr pastorn icke skulle försmå en fattig klockargubbe – så har jag en enkel – mycket enkel middag att bjuda på, tocken som fattigt och sämre folk kan ha.
    1928: Anna Svärd, Selma Lagerlöf:
    – Vad i hela väla ska en kunna bju’ en tocken storkarl?
    1976: Prästungen, Göran Tunström:
    Å te ett tocket land kan di föll int var så noga mä hocker di tar ut.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska þōlīkin (”dylik”) bildat ur þōlīker. Jämför þȳlīker (”dylik”).
Varianter: tåcken

Substantiv[redigera]

tocken

  1. böjningsform av tocke