topp

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av topp  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ topp toppen toppar topparna
Genitiv topps toppens toppars topparnas

topp

  1. högsta punkten, spetsigt föremål, det bästa
  2. (överfört) fjäll- eller bergstopp
  3. (klädesplagg) blus
    Etymologi: Av engelska top.
  4. högt stående kandidat eller representant för en organisation eller förening
    Det visade sig att partitoppen låg bakom baksajten Avspritsat.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Härstammar från ett urgermanskt ord av omdiskuterad innebörd. Belagt i fornsvenska som topper och tupper.[1]
Besläktade ord: toppa, toppig, toppen
Sammansättningar: bergstopp, nordtopp, sockertopp, toppledare, topplock

Översättningar[redigera]

Interjektion[redigera]

topp

  1. (vardagligt) jag godkänner, jag samtycker, jag accepterar förslaget
    Etymologi: Av franska tope.[2]

Källor[redigera]

  1. Svensk etymologisk ordbok: "topp (2)"
  2. Svensk etymologisk ordbok: "topp (1)"