trennen

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Tyska[redigera]

Verb[redigera]

Konjugation för trennen 

Hjälpverb: haben

Infinitiv trennen
Presensparticip trennend
Perfektparticip getrennt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich trenne  du trennst  er, sie, es trennt 
Plural wir trennen  ihr trennt  sie trennen 
Preteritum Singular ich trennte  du trenntest  er, sie, es trennte 
Plural wir trennten  ihr trenntet  sie trennten 
Imperativ
Singular - trenne ! -
Plural - trennt ! trennen Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich trenne  du trennest  er, sie, es trenne 
Plural wir trennen  ihr trennet  sie trennen 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich trennte  du trenntest  er, sie, es trennte 
Plural wir trennten  ihr trenntet  sie trennten 

trennen

  1. skilja, separera, åtskilja, avskilja
  2. upplösa
  3. avstava
  4. sprätta, sprätta upp
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Besläktade ord: Trennung
Sammansättningar: abtrennen, auftrennen, Trennwand