uppdrag

Svenska

Substantiv

Böjningar av uppdrag	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	uppdrag	uppdraget	uppdrag	uppdragen
Genitiv	uppdrags	uppdragets	uppdrags	uppdragens

uppdrag

1. sak som skall eller borde utföras; handling utförd av någon/något till följd av någon/någots önskan om ett specifikt händelseförlopp

   Sammansättningar: uppdragsgivare

   Uppdraget är slutfört.

2. position någon blivit tilldelad

Översättningar

sak som skall eller borde utföras

bokmål: oppdrag n engelska: assignment (en), commission (en)

finska: tehtävä (fi), toimeksianto tyska: Auftrag (de) m