upphittare

Svenska

Substantiv

Böjningar av upphittare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	upphittare	upphittaren, vard. upphittarn	upphittare	upphittarna
Genitiv	upphittares	upphittarens, vard. upphittarns	upphittares	upphittarnas

upphittare

1. person som hittar något

Översättningar

person som hittar något

• bokmål: finner ^(no) m
• engelska: finder ^(en)
• tyska: Finder ^(de) m, Finderin ^(de) f