urkund

Svenska

Substantiv

Böjningar av urkund	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	urkund	urkunden	urkunder	urkunderna
Genitiv	urkunds	urkundens	urkunders	urkundernas

urkund

1. skriftligt dokument, akt

   Etymologi: Av tyska Urkunde.

   Sammansättningar: urkundsförfalskning

Översättningar

skriftligt dokument

• polska: dokument ^(pl) m, akt ^(pl) m
• tyska: Urkunde ^(de) f