usurpator

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av usurpator  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ usurpator usurpatorn usurpatorer usurpatorerna
Genitiv usurpators usurpatorns usurpatorers usurpatorernas

usurpator

  1. person som usurperar; person som självsvådligt tar makten över något (oftast en stat eller ett rike); troninkräktare
    Carausius var en usurpator som utropade sig själv till kejsare över Brittanien.
    Etymologi: Belagt i svenskan från cirka 1740.[1]

Översättningar

[redigera]

Källor

[redigera]
  1. Svensk ordbok: "usurpator"