utfaren

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av utfaren  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum utfaren
Neutrum utfaret
Bestämd
singular
Maskulinum utfarne
Alla utfarna
Plural utfarna
  Predikativt
Singular Utrum utfaren
Neutrum utfaret
Plural utfarna
Kompareras inte.
Adverbavledning (utfaret)?

utfaren

  1. perfektparticip av fara ut
    1859: Afskedet från kyrkan, eller en Fritänkares strödda anteckningar och betraktelser under läsning af bibeln : Mathei evangelium, Johan Niklas Cramér:
    Huru låter då förklara sig, att den af menniskone utfarne djefvulen skulle i öde rum söka hvila och sedan åter inqvartera sig hos menniskan, för att finna den hvila, hvilken han i de öde rummen hade sökt förgäfves?
  2. utmärglad, utmattad och sliten (av utdragen sjukdom, lång tids idogt arbete, slit, möda eller liknande)
    1754: Afhandling om Siukdomars Ursprung: samt Purgatif-Pulwrets Nytta och Bruk, Jean Ailhaud:
    Herrar Medici låto mig nio gånger åder, och i ellofwa dagar purgera, hwilcket wel hemmade febrens tiltagande, och mildrade thensamme så wel som hufwudwärken, tryckandet och hostan; men iag wart så mager och utfaren, at iag med möda kunde hålla mig uprett.
    1999: Jag ville ha sagt dig det ömmaste ord. Kärleken mellan Gerda och Erik Axel Karlfeldt, Carin von Sydow:
    Fru Berg är också alldeles utfaren av vinterns alla hushållsbestyr, men han får ej ut henne från barnen, klagar han.