vånn

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Pronomen[redigera]

vånn

  1. (dialektalt, ålderdomligt) våran
    1891 (19 jun): När Jon for till fälte´ (Nya Kristinehamnsposten):
    Vånn kärlek ska' troligen allri' bli bruten, om hele vånn jol också ramler ikull.
    1893 (9 feb): Når som att vånn länsman skulle hämta me me' kronskjuss (Norrteljebladet):
    Men si vånn stora svart å hvita sugga, som låg dänne bakom'en, hon trodde fäll de' va' någe fa'li't hon, når som att hon såg'en ta opp putelln ur ficka', å så tog hon te å skala å skala' rätt imillan bienen på länsman, så'n fastna på ryggen på'na.