vandrare

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av vandrare  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vandrare vandraren, vard. vandrarn vandrare vandrarna
Genitiv vandrares vandrarens, vard. vandrarns vandrares vandrarnas

vandrare

  1. person som vandrar, ofta eller tillfälligt
    På sommaren hittar man många vandrare i de svenska fjällen.
    Etymologi: Belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Latinskt-svenskt glossarium); fornsvenska vandrare 'vandrare; resande'.
    Besläktade ord: vandra
    Sammansättningar: bergsvandrare, fjällvandrare, nattvandrare
    Se även tesaurus: Vägfarande, Fortskaffning landvägen, Rörelse

Översättningar[redigera]