vasall

Se även Vasall.

Svenska

Substantiv

Böjningar av vasall	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	vasall	vasallen	vasaller	vasallerna
Genitiv	vasalls	vasallens	vasallers	vasallernas

vasall

1. läntagare, länspliktig person, person tilldelad mark av länsherre mot trohetsed innebärande ett tjänsteförhållande, ofta med rätt att vidare fördela marken till undervasaller

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1615. Via franska vassal från latinska vassalus, av keltiskt ursprung.

   Synonymer: läntagare

Översättningar

Översättningar

• belarusiska: васа́л m
• bulgariska: васа́л m
• danska: vasal u
• engelska: vassal ^(en)
• esperanto: vasalo
• finska: vasalli ^(fi)
• franska: vassal ^(fr) m
• italienska: vassallo ^(it) m
• japanska: 侍 ^(ja) (さむらい, samurai)
• katalanska: vassall ^(ca) m, feudatari m
• latin: vassallus m
• nederländska: vazal ^(nl) m
• polska: wasal ^(pl) m
• portugisiska: vassalo ^(pt) m
• ryska: васса́л ^(ru) m
• slovakiska: vazal m
• slovenska: vazal m
• spanska: vasallo ^(es) m
• tjeckiska: vazal m
• tyska: Vasall ^(de) m
• ukrainska: васа́л ^(uk) m
• ungerska: hűbéres ^(hu), vazallus ^(hu)