veðr

Bottniska

Substantiv

Böjningar av veðr	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	veðr	veðrĕð
Dativ		veðren

veðr n

• uttal: /ʋéːɾ/

1. vind

   Hann ér i veðr og vætn.

   Han flyger och far.

2. väder

   Vrangt vær eð i veðren og sniǿdd’ ógafligt, heð úrð’ læpphanðskęn verst.

   Hemskt väder var det och snöade omständligt, det yrde stora snöflingor något förfärligt.

3. vittring

Etymologi: Av fornnordiska veðr, jämför isländska veður, norska vêr.

Sammansättningar: dúrveðr, garaveðr, gistveðr, nórðęveðr, veðrbarð, veðrfæst, veðrhana, veðrhvell’, veðrhvirfil, veðrkórn, veðrsmǫkug, veðrsółęn, veðrspjałk’, veðrstinn, veðrstøyt, veðrstýl’, veðrtef, veðrvill’, vótveðr

Besläktade ord: viðr’

Fornnordiska

Substantiv

veðr n (väder), m (bagge)

1. väder
2. bagge, vädur