veðr
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Bottniska[redigera]
Substantiv[redigera]
| Böjningar av veðr | Oräknebart | |
|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | veðr | veðrĕð |
| Dativ | veðren | |
veðr n
- uttal: /ʋéːɾ/
- vind
- Hann ér i veðr og vætn.
- Han flyger och far.
- Hann ér i veðr og vætn.
- väder
- Vrangt vær eð i veðren og sniǿdd’ ógafligt, heð úrð’ læpphanðskęn verst.
- Hemskt väder var det och snöade omständligt, det yrde stora snöflingor något förfärligt.
- Vrangt vær eð i veðren og sniǿdd’ ógafligt, heð úrð’ læpphanðskęn verst.
- vittring
- Etymologi: Av fornnordiska veðr, jämför isländska veður, norska vêr.
- Sammansättningar: dúrveðr, garaveðr, gistveðr, nórðęveðr, veðrbarð, veðrfæst, veðrhana, veðrhvell’, veðrhvirfil, veðrkórn, veðrsmǫkug, veðrsółęn, veðrspjałk’, veðrstinn, veðrstøyt, veðrstýl’, veðrtef, veðrvill’, vótveðr
- Besläktade ord: viðr’
Fornnordiska[redigera]
Substantiv[redigera]
veðr n (väder), m (bagge)
