Hoppa till innehållet

vecka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Svenska

[redigera]

Substantiv

[redigera]
Böjningar av vecka  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vecka veckan veckor veckorna
Genitiv veckas veckans veckors veckornas
Som förled i sammansättningar används vecko-.

vecka

  1. en tidsenhet bestående av sju dagar
    Det återstår en knapp vecka av min semester.
    Homofoner: väcka
    Sammansättningar: arbetsvecka, bönevecka, dymmelveckan, femdagarsvecka, frivecka, fruntimmersveckan, fyrtiotimmarsvecka, kalendervecka, lingonvecka, oxvecka, passionsveckan, påskvecka, sjudagarsvecka, slankvecka, sorgevecka, veckodag, veckolön, veckoslut, ångervecka

Översättningar

[redigera]

Verb

[redigera]
Böjningar av vecka  Aktiv Passiv
Infinitiv vecka veckas
Presens veckar veckas
Preteritum veckade veckades
Supinum veckat veckats
Imperativ vecka
Particip
Presens veckande, veckandes
Perfekt veckad

vecka

  1. vika något så att veck uppstår, medvetet eller av en olyckshändelse
    Den nya ljusa gardinen är verkligen snyggt veckad.
    Ge mig ett annat exemplar; den här boken har blivit veckad i frakten.
    Besläktade ord: veck, veckning
    Homofoner: väcka
    Se även: plissera, korrugera

Översättningar

[redigera]