vinter

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Wikipedia har en artikel om:
vinter

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av vinter  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vinter vintern vintrar vintrarna
Genitiv vinters vinterns vintrars vintrarnas
vinter

vinter

  1. (tidsuttryck) en av den tempererade zonens fyra årstider, den kallaste perioden under året
    För några år sedan var det en mycket kall och långvarig vinter.[1]
    Narr...som icke vet att vinter är vinter och förbliver i evighet vinter, och att främlingskap och förfrusenhet blott växa och växa[2]
    Etymologi: Av fornsvenska vinter, av fornnordiska vintr, av urgermanska *wintruz.
    Besläktade ord: vintrig
    Sammansättningar: atomvinter, fimbulvinter, förejulsvinter, kärnvapenvinter, midvinter, senvinter, vargavinter, vinterdäck, vinterfoder, Vintergatan, vintergrad, vintergröna, vintergäck, vinterhalvår, vinteridrott, vinterjacka, vinterkappa, vinterkläder, vinterknäpp, vinterkräksjuka, vinterkyla, vinterlandskap, vinterlov, vintermode, vinternatt, vinter-OS, vinterpäls, vintersko, vinterskrud, vintersolstånd, vintersport, vinterstorm, vintersömn, vintertemperatur, vintertid, vinterväder
  2. (meteorologi, i Sverige) tidsperiod som infaller efter att fem dygn på raken passerat som ettvart haft en dygnsmedeltemperatur på 0,0 grader eller lägre
    Synonymer: meteorologisk vinter

Översättningar[redigera]

Se även[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av vinter  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vinter vinteren vintrer vintrene
Genitiv vinters vinterens vintrers vintrenes

vinter

  1. vinter
    Etymologi: Av fornnordiska vintr, av urgermanska *wintruz.

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av vinter  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vinter vinteren vintre vintrene
Genitiv vinters vinterens vintres vintrenes

vinter u

  1. vinter
    Etymologi: Av fornnordiska vintr, av urgermanska *wintruz.

Fornsvenska[redigera]

Substantiv[redigera]

vinter m

  1. vinter
    Etymologi: Av fornnordiska vintr, av urgermanska *wintruz.

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av vinter  Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ vinter vinteren vintrar vintrane

vinter m

  1. vinter
    Varianter: vetter
    Etymologi: Av fornnordiska vintr, av urgermanska *wintruz.

Källor[redigera]