ära
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av ära | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | ära | äran | äror | ärorna |
| Genitiv | äras | ärans | ärors | ärornas |
ära
- heder, berömmelse, stolthet
- Ärans och hjältarnas språk - vad Esaias Tegnér kallade svenska språket.
- Antonymer: vanära
[redigera] Sammansättningar
[redigera] Verb
| Böjningar av ära | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | ära | äras |
| Presens | ärar | äras |
| Preteritum | ärade | ärades |
| Supinum | ärat | ärats |
| Imperativ | ära | – |
| Particip | ||
| Presens | ärande, ärandes | |
| Perfekt | ärad | |
ära
- hedra, gratulera, berömma
- äras den, som äras bör
- ärade gäster, mina damer och herrar, vi har samlats här idag för att...
[redigera] Fraser
[redigera] Älvdalska
[redigera] Substantiv
ära n
[redigera] Verb
ära
[redigera] Etymologi
Från fornnordiska heyra.
