Appendix:Bring/560. Språk

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

språk[redigera]

substantiv

allmogespråk, dotterspråk, fingerspråk, folkspråk, högspråk, jollerspråk, kotterispråk, moderspråk, riksspråk, samtalsspråk, skriftspråk, slangspråk, stamspråk, systerspråk, talspråk, teckenspråk, tjuvspråk, universalspråk, urspråk, vardagsspråk, vulgärspråk, världsspråk, ögonspråk, mål, landsmål, landskapsmål, modersmål, tungomål, munart, provinsialism, dialekt, bonddialekt, provinsdialekt, rotvälska, volapyk, esperanto, esperantist, språkbruk, språkfel, språkförbistring, språklära, språkriktighet;

lingvist, lingvistik, filolog, filologi, filologmöte, landsmålare, polyglott, etymolog, etymologi, grammatik, grammatika, grammatiker, terminologi, fras, fraseologi, frasförråd, retor, retorik, retorisk figur, vältalare, vältalighet, bunden stil, obunden stil, vers, prosa, vitterhet, vitterlek, vitterlekare, belletrist, belletristik, skönlitteratur, poesi, poet, dikt, diktkonst;

skriftställare, press, litteratur, litteratör, humaniora, klassiker, klassicitet, orientalist, babylonisk förbistring, pantomim.

verb

språka, språkas vid, tala, uttrycka sig, grammatisera, stilisera, författa.

adjektiv, adverb

språklig, språkenlig, språkkunnig, språkriktig, språkvidrig, urspråklig, munartlig, terminologisk, fraseologisk, etymologisk, grammatisk, grammatikalisk, lingvistisk, filologisk, orientalisk, klassisk, retorisk, vältalig, uttrycksfull, onomatopoetisk, skönlitterär, poetisk, prosaisk, litterat, litterär.