bena

Svenska

Substantiv

Böjningar av bena 1.1	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bena	benan	benor	benorna
Genitiv	benas	benans	benors	benornas

bena 1

• uttal: /ˈbèːna/

1. den linje som bildas när håret kammas åt två håll

bena 2

• uttal: /ˈbeːna/

1. böjningsform av ben

Etymologi

bena 1

Substantivet är belagt i skrift sedan 1773. Motsvarande verb är dock äldre, se nedan.

Sammansättningar

• mittbena
• sidobena

Verb

Böjningar av bena	Aktiv	Passiv
Infinitiv	bena	benas
Presens	benar	benas
Preteritum	benade	benades
Supinum	benat	benats
Imperativ	bena	–
Particip
Presens	benande, benandes
Perfekt	(benad)?

bena 1

• uttal: /ˈbèːna/

1. kamma håret åt två sidor så att en linje bildas; göra en bena

bena 2

• uttal: /ˈbèːna/

1. avlägsna ben; rensa (kött eller fisk) på ben
2. granska noga, gå igenom

   Vanliga konstruktioner: bena ut

bena 3

• uttal: /ˈbèːna/

1. (vardagligt) skynda

Etymologi

bena 1

Belagt sedan 1587. Besläktat med ben, troligen med den ursprungliga gemensamma betydelsen "rak".

bena 2

Belagt sedan 1736. Avledning till ben i betydelsen skelettdel.

bena 3

Belagt sedan 1850. Av ben i betydelsen kroppsdel.

Fraser

bena 1

• bena av
• bena isär

bena 2

• bena igenom
• bena upp
• bena ur
• bena ut

bena 3

• bena iväg
• bena sig

Lulesamiska

Substantiv

bena

1. hund