ben

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Hoppa till: navigering, sök

Se även Ben.

Innehåll

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av ben 1-3. Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ ben benet ben benen
Genitiv bens benets bens benens
Not:

I bestämd form plural dialektalt även talspråkligt bena(s).

Böjningar av ben 4 Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ ben benet
Genitiv bens benets

ben

  1. (anatomi) kroppsdel som används för förflyttning
  2. (överfört) hög och smal del (ofta flera stycken) av ett föremål som föremålet står på
  3. (anatomi) del av ett inre skelett
  4. (anatomi) kalkhaltigt material som bygger upp skelettet

[redigera] Etymologi

Fornsvenska ben, ursprungligen endast i betydelsen skelettdel, senare om kroppsdelen. Besläktat med engelska bone, tyska Bein. Rotbetydelsen torde vara "rak" (jämför isländska beinn med den betydelsen) och ordet är då besläktat med bena.

[redigera] Sammansättningar

kroppsdel
del av föremål

[redigera] Synonymer

kroppsdel
skelettdel

[redigera] Besläktade ord

  • bena (i uttrycket "bena ur": ta bort benen ur en fisk)

[redigera] Fraser

[redigera] Översättningar

kroppsdel
del av föremål
skelettdel
material

[redigera] Nederländska

[redigera] Verb

ben

  1. böjningsform av zijn

[redigera] Lågskotska

[redigera] Substantiv

ben

  1. berg

[redigera] Etymologi

Ordet är lånat från skotsk gäliska.

[redigera] Turkiska

[redigera] Pronomen

ben

  1. jag