ben

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även Ben.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Substantiv 1.1.1 Etymologi 1.1.2 Sammansättningar 1.1.3 Synonymer 1.1.4 Besläktade ord 1.1.5 Fraser 1.1.6 Översättningar 2 Nederländska 2.1 Verb 3 Lågskotska 3.1 Substantiv 3.1.1 Etymologi 4 Turkiska 4.1 Pronomen

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av ben 1-3.	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ben	benet	ben	benen
Genitiv	bens	benets	bens	benens
Not: I bestämd form plural dialektalt även talspråkligt bena(s).

Böjningar av ben 4	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ben	benet
Genitiv	bens	benets

ben

• uttal: /beːn/

1. (anatomi) kroppsdel som används för förflyttning
2. (överfört) hög och smal del (ofta flera stycken) av ett föremål som föremålet står på
3. (anatomi) del av ett inre skelett
4. (anatomi) kalkhaltigt material som bygger upp skelettet

[redigera] Etymologi

Fornsvenska ben, ursprungligen endast i betydelsen skelettdel, senare om kroppsdelen. Besläktat med engelska bone, tyska Bein. Rotbetydelsen torde vara "rak" (jämför isländska beinn med den betydelsen) och ordet är då besläktat med bena.

[redigera] Sammansättningar

kroppsdel

• högerben
• skenben
• vänsterben

del av föremål

• bordsben
• stolsben

[redigera] Synonymer

kroppsdel

• skank, skånk

skelettdel

• knota

[redigera] Besläktade ord

• bena (i uttrycket "bena ur": ta bort benen ur en fisk)

[redigera] Fraser

• ha flera ben att stå på
• lägga benen på ryggen
• stå på egna ben

[redigera] Översättningar

[redigera] Nederländska

[redigera] Verb

ben

1. böjningsform av zijn

[redigera] Lågskotska

[redigera] Substantiv

ben

1. berg

[redigera] Etymologi

Ordet är lånat från skotsk gäliska.

[redigera] Turkiska

[redigera] Pronomen

ben

1. jag