etikett

Svenska

Substantiv

Böjningar av etikett	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	etikett	etiketten	etiketter	etiketterna
Genitiv	etiketts	etikettens	etiketters	etiketternas

etikett -en , -er

• uttal: /etɪˈket/

1. lapp, ofta självhäftande, för märkning av namn och innehåll på varor

   På etiketten stod det att vinet kom från Sydafrika.

2. social uppförandekod, särskilt i finare sammanhang; etikettsbrott

   Det utländska sällskapet bröt mot etiketten vid matbordet genom att äta med händerna.

Etymologi

1. Sedan 1779 av franska étiquette, till fornfranska estiquer "sticka; sätta fast". Besläktat med sticka och engelska ticket "biljett".
2. Sedan 1773. Ursprungligen i sammansättningen hovetikett, en konkret lista över sociala regler som gällde vid hovet.

Synonymer

varumärkning

• beteckning
• märke
• märkning

uppförandekod

• konvenans
• sed
• skick

Besläktade ord

• etikettera
• etikettering

Fraser

• vett och etikett

Översättningar

varumärkning  

engelska: label (en)

polska: etykietka (pl), naklejka (pl)

social uppförandekod  

engelska: etiquette (en) polska: etykieta (pl)

franska: étiquette (fr) f japanska: 礼儀 (ja)