etikett

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Substantiv 1.1.1 Etymologi 1.1.2 Synonymer 1.1.3 Besläktade ord 1.1.4 Översättningar

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

etikett -en , -er

• uttal: /etɪˈket/

1. lapp, ofta självhäftande, för märkning av namn och innehåll på varor

   På etiketten stod det att vinet kom från Sydafrika.

2. social uppförandekod, särskilt i finare sammanhang; etikettsbrott

   Det utländska sällskapet bröt mot etiketten vid matbordet genom att äta med händerna.

[redigera] Etymologi

1. Sedan 1779 av franska étiquette till fornfranska estiquer "sticka; sätta fast". Besläktat med sticka och engelska ticket "biljett".
2. Sedan 1773. Ursprungligen i sammansättningen hovetikett, en konkret lista över sociala regler som gällde vid hovet.

[redigera] Synonymer

varumärkning

• beteckning
• märke
• märkning

uppförandekod

• konvenans
• sed
• skick

[redigera] Besläktade ord

• etikettera
• etikettering

[redigera] Översättningar

varumärkning

• engelska: label ^(en)
• polska: etykietka ^(pl), naklejka ^(pl)

social uppförandekod

• engelska: etiquette ^(en)
• polska: etykieta ^(pl)