ful
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Adjektiv
| Böjningar av ful | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
|---|---|---|---|---|
| Attributivt | ||||
| Obestämd singular |
Utrum | ful | ▲ | |
| Neutrum | fult | ▲ | ||
| Bestämd singular |
Maskulinum | fule | fulare | fulaste |
| Alla | fula | ▼ | fulaste | |
| Plural | fula | ▼ | fulaste | |
| Predikativt | ||||
| Singular | Utrum | ful | ▲ | ▲ |
| Neutrum | fult | fulare | fulast | |
| Plural | fula | ▼ | ▼ | |
| Adverbavledning | fult | |||
ful
- uttal: /fʉːl/
- som har ett utseende som inte är tilltalande, särskilt om person; även om andra företeelser som inte är tilltalande
- Det var den fulaste unge jag någonsin sett.
- Han kan bara måla fula tavlor.
- Han har fått ett riktigt fult sår.
- om något som bryter mot regler eller normer
- Där gjorde Larsson en riktigt ful tackling.
- (vardagligt) prefix som skämtsam motsats till fin
- Har du varit på fulmiddag hos din sluskiga morbror nu igen?
[redigera] Etymologi
Sen fornsvenska ful "stinkande; ful" av gemensam germanskt ord med betydelsen "rutten; stinkande". Se även foul.
[redigera] Fraser
- ful som stryk - förstärkande om någon/något fult
- ful fisk - misstänksam eller skum person
- ful gubbe - person som antastar andra sexuellt, särskilt om pedofil
