fin

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Adjektiv 1.1.1 Etymologi 1.1.2 Synonymer 1.1.3 Antonymer 1.1.4 Sammansättningar 1.1.5 Översättningar 2 Engelska 2.1 Substantiv

[redigera] Svenska

[redigera] Adjektiv

Böjningar av fin		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	fin	▲
	Neutrum	fint	▲
Bestämd singular	Maskulinum	fine	finare	finaste
	Alla	fina	▼	finaste
Plural		fina	▼	finaste
		Predikativt
Singular	Utrum	fin	▲	▲
	Neutrum	fint	finare	finast
Plural		fina	▼	▼

fin

• uttal: /fiːn/

1. av hög kvalitet fin mat; (i sammansättningar) som passar till festliga sammanhang: finskor, finporslin, finklädd; om en person som anses framstående eller god karaktär: en fin människa; allmänt om något positivt

   På det här konditoriet serveras enbart de finaste chokladtryfflar.

   Jag ska gå på finmiddag med min pojkvän.

   Du är en fin kille, du.

   Hon har en så himla fin klänning.

2. om något litet eller delikat, särskilt vanligt i sammansättningar: finmaskig, finjustera, finmekanisk; i mer abstrakt betydelse fin ironi

   Mekaniken i den här klockan är ytterst fin.

   Det är en mycket fin skillnad mellan demokrati och populism.

3. om något som har hög social ställning

   Hon är en fin flicka som aldrig slåss eller svär.

[redigera] Etymologi

1. Sen yngre fornsvenska fin, av fornfranska fin "avslutat; fulländad", till latinsk finis "gräns". Besläktat med definiera, final, finemang, finess, finito, raffinera.
2. Sen 1733. Samma som 1.
3. Sen yngre fornsvenska. Samma som 1.

[redigera] Synonymer

1. förträfflig, högklassig, utmärkt, ypperlig
2. delikat, liten, raffinerad (om abstrakt betydelse)
3. förnäm, väluppfostrad

[redigera] Antonymer

1. ofin, ful (vardagligt, skämtsamt)
2. grov
3. gemen, ouppfostrad

[redigera] Sammansättningar

• finkalibrig
• finlemmad
• finmaskig
• finmotorik

[redigera] Översättningar

[redigera] Engelska

[redigera] Substantiv

fin

1. fena