gitta
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Verb
| Böjningar av gitta 1 | Aktiv |
|---|---|
| Infinitiv | gitta |
| Presens | gitter |
| Preteritum | gitte, gat |
| Supinum | gittat |
| Imperativ | gitt |
| Particip | |
| Presens | – |
| Perfekt | – |
| Böjningar av gitta 2 | Aktiv |
|---|---|
| Infinitiv | gitta |
| Presens | gittar |
| Preteritum | gittade |
| Supinum | gittat |
| Imperativ | gitta |
| Particip | |
| Presens | gittande, gittandes |
| Perfekt | gittad |
gitta 1
- uttal: /ˈjɪ̀ta/
- orka, idas, mäkta, känna för; ha lust med
- Jag gitter inte göra allt själv.
- Vi gitter inte ikväll.
- Han gitte inte göra sina läxor.
- Jag har inte gitt diska.
- Idag gitter jag allt jag planerat göra.
gitta 2
- uttal: /ˈgɪ̀ta/
- (slang) ge sig iväg, sticka, dra
- 2006: Glassigt, Mange Schmidt:
- Jag vaknar upp, aah, solen skiner igen, dags för mig att gitta från lägenheten, men först alltid en dusch, inte lukta usch, stå högt i kurs, för det är glassiiiiiigt.
- Synonymer: tagga, pysa
- 2006: Glassigt, Mange Schmidt:
[redigera] Varianter
- gitta 1
[redigera] Etymologi
- gitta 1
Fornsvenska gita, "lyckas", "kunna" - jämför fornnordiska geta, av urgermanska *getan, "få tag i". Besläktat med förgäta, gåta, gissa, samt det från nordiska inlånade engelska get, "att få". Jämför även isländska geta.[1][2][3]
- gitta 2
Från turkiska gitmek.
[redigera] Grammatik
- gitta 1
Traditionellt sett styr detta verb supinum, likt isländska, men detta är förlegat.
- Jag hafuer så ondt i hofwud, / iag gitter eij lemmarna rördt.[1]
