hast

Se även häst.

Svenska

Substantiv

Böjningar av hast	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	hast	hasten
Genitiv	hasts	hastens

hast

1. brådska, skyndsamhet; jäkt

   Etymologi: Från fornsvenska hast, av medellågtyska hast med samma betydelse, av fornfranska haste från omkring år 1300 med samma betydelse (därav även franska hâte och engelska haste), av frankiska *haifst, "våld", av västgermanska *Haisti eller *khaistiz (därav även fornengelska hæste, "våldsam", "häftig", "förhastad", och fornfrisiska hāst), av urgermanska *haisti-, av *haifsti- (jämför gotiska haifsts, "strid", samt svenska häftig).

   Besläktade ord: hasta, hastande, hastig, hastighet

Se även

• i all hast
• i en hast

Översättningar

brådska, skyndsamhet  

finska kiire (fi), hoppu (fi)

tyska: Hast (de) f, Eile (de) f, Hetze (de) f

Tyska

Verb

hast

1. böjningsform av haben