hitta

Svenska

Verb

Böjningar av hitta	Aktiv	Passiv
Infinitiv	hitta	hittas
Presens	hittar	hittas
Preteritum	hittade	hittades
Supinum	hittat	hittats
Imperativ	hitta	–
Particip
Presens	hittande, hittandes
Perfekt	hittad

Faktakoll: Se diskussion.
Böjningar av hitta	Aktiv	Passiv
Infinitiv	hitta	hittas
Presens	hitter	hitts, hittes
Preteritum	hilte	hiltes
Supinum	hitt	hitts
Imperativ	hitt	–
Particip
Presens	hittande, hittandes
Perfekt	hitt
Not: mycket ålderdomligt

hitta

• uttal: /ˈhɪtˌa/

1. lokalisera, bestämma positionen för något eller vägen till något

   Jag hittar inte mitt körkort.

   Hittar du till Södertälje?

   1350-talet: Magnus Erikssons landslag:

   Nu hitter man fynd vtan hæræz, þa skal hona föræ til næstæ by ok niþer sætiæ ok lysa læta, for þy æt ængin fynd ma af þy hæræþe föras sum hon fanz i för æn vte ær nat ok aar, ællæ rætter æghande [æfter] komber.

   Synonymer: finna

2. upptäcka

   Jag hittade en mycket fin sten igår.

   Synonymer: finna

Etymologi

Av fornsvenska hitta av fornnordiska hitta, "träffa", varav även isländska och färöiska hitta och engelska hit, alla tre med betydelsen "att träffa".

Fraser

• hitta på

Översättningar

lokalisera  

danska: finde (da) engelska: find (en) finska: löytää (fr) franska: trouver (fr) italienska trovare (it)

japanska: 見つける (ja) ryska: находить (ru) spanska: encontrar (es) tyska: finden (de)

upptäcka  

bokmål: hitte (no) danska: hitte (da), finde (da) engelska: find (en) franska: trouver (fr)

polska: znaleźć (pl) spanska: descubrir (es) tyska: finden (de)

Se även

• hittegods
• hittepå
• upphittad

Isländska

Verb

hitta

1. träffa, möta

   Ég hitti hann í gær.

   Jag träffade honom i går.