kam

Svenska

Substantiv

Böjningar av kam	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kam	kammen	kammar	kammarna
Genitiv	kams	kammens	kammars	kammarnas

kam

1. ett litet redskap för att reda ut trassligt hår
2. förhöjning i landskapet, höjdrygg
3. toppen på en våg, en vågkam
4. utväxt på huvudet hos hönsfåglar

Etymologi

Av fornsvenska kamber (jämför isländska kambur), av urgermanska *kamba-z eller *kambian- (jämför engelska comb), av urindoeuropeiska *gombhos, av *gembh- eller *g'ombh-, "bita", "tand" (jämför grekiska γόμφος, "bult", "nagel", och γομφίος, "kindtand", fornslaviska zabo, varav bland annat ryska зуб, "tand", och sanskrit jambha, "huggtand").

Besläktade ord

föremål

• kamma

Sammansättningar

höjdrygg

• bergskam (bergkam)

vågtopp

• vågkam

utväxt

• tuppkam

Synonymer

höjdrygg

• krön
• rygg (betydelse 2)

Fraser

• dra alla över en kam
• skära alla över samma kam
• kamma hem

Översättningar

litet redskap  

engelska: comb (en) franska: peigne (fr) isländska: greiða (is), kambur (is) italienska: pettine (it) japanska: くし (ja)

latin: pecten (la) polska: grzebień (pl) spanska: peine (es) m tyska: Kamm (de) m

höjdrygg

• engelska: ridge ^(en), crest ^(en)
• tyska: Kamm ^(de) m

Tyska

Verb

kam

1. böjningsform av kommen