kan
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Verb
kan
- böjningsform av kunna
[redigera] Substantiv
kan
- furstetitel hos tatarer, turkar och mongoler, ex. vis. Djingis Kan (Khan). Stavas även khan eller chan
[redigera] Afrikaans
[redigera] Verb
kan
[redigera] Bambara
[redigera] Substantiv
kan
[redigera] Bokmål
[redigera] Verb
kan
- böjningsform av kunne
[redigera] Haitisk kreol
[redigera] Adverb
kan
[redigera] Etymologi
Från franska quand.
[redigera] Synonymer
[redigera] Nederländska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av kan | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Grundform | kan | kannen |
| Diminutiv | kannetje | kannetjes |
kan
[redigera] Verb
kan
- böjningsform av kunnen
[redigera] Nynorska
[redigera] Verb
kan
- böjningsform av kunne
[redigera] Romani
[redigera] Substantiv
kan m
[redigera] Etymologi
Kognat med hindi कान (kān), punjabi ਕੰਨ (kann, “öra”).
[redigera] Turkiska
[redigera] Substantiv
kan
