kar

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även kår och kär.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kar  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kar karet kar karen
Genitiv kars karets kars karens

kar

  1. behållare i varierande storlek för t.ex. vatten, salt
    Etymologi: Belagt i svenskan från slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen) som fornsvenska kar (”kärl, kista”), nära besläktat med svenska kärl, samt danska kar, norska kjer och isländska ker; av fornnordiska ker, med ett gemensamt germanskt ursprung.[1]
    Sammansättningar: badkar, brunnskar, rökelsekar, saltkar, vekkar, öskar
    Homofoner: karl
    Jämför: balja

Översättningar[redigera]

Albanska[redigera]

Substantiv[redigera]

kar m

  1. penis
    Etymologi: Av balkansk romani kar (”penis”).

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kar 1 Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kar karen karer karene
Genitiv kars karens karers karenes
Böjningar av kar  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kar karet kar kara, karene
Genitiv kars karets kars karas, karenes

kar m [1], n [2]

  1. karl, man
    Sammansättningar: arbeidskar, ungkar, storkar
  2. kar, kärl, behållare
    Sammansättningar: badekar, kokekar, saltkar
  3. stenkista, fundament till bro
    Sammansättningar: brukar
  4. (anatomi) kärl
    Sammansättningar: blodkar

Verb[redigera]

kar

  1. böjningsform av kare

Bretonska[redigera]

Substantiv[redigera]

kar m

  1. släkting

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kar  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kar karret kar karrene
Genitiv kars karrets kars karrenes

kar n

  1. kar, större behållare, kärl
    forbundne kar
    kommunicerande kärl
    Etymologi: Av fornnordiska ker.
    Sammansättningar: drikkekar, guldkar, karklud, lerkar, metalkar, saltkar, stenkar, sølvkar, trækar, vandkar, vaskekar
  2. (anatomi) kärl
    Sammansättningar: blodkar, hjerte-kar-sygdom, karsygdom, lymfekar

Fornsvenska[redigera]

Substantiv[redigera]

kar n

  1. kar; kärl, kista, bägare
    Etymologi: Av fornnordiska ker.

Kurdiska[redigera]

Substantiv[redigera]

kar

  1. arbete

Nederländska[redigera]

Substantiv[redigera]

kar f

  1. kärra
    Sammansättningar: karrenvracht, ossenkar

Nynorska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kar 1 Singular Plural
maskulinum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kar karen karar karane
Böjningar av kar  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kar karet kar kara

kar m [1], n [2]

  1. karl, man
    Sammansättningar: arbeidskar, storkar, ungkar
  2. kar, kärl, behållare
    Sammansättningar: badekar, kokekar, saltkar
  3. stenkista, fundament till bro
    Sammansättningar: brukar
  4. (anatomi) kärl
    Sammansättningar: blodkar

Verb[redigera]

kar

  1. böjningsform av kara
  2. böjningsform av kare

Romani[redigera]

Substantiv[redigera]

kar m

  1. penis

Tok pisin[redigera]

Substantiv[redigera]

kar

  1. bil

Turkiska[redigera]

Substantiv[redigera]

kar

  1. snö

Källor[redigera]

  1. Svenska Akademiens ordbok: "kar", läst 2020-12-14