nagel

Svenska

Substantiv

Böjningar av nagel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	nagel	nageln	naglar	naglarna
Genitiv	nagels	nagelns	naglars	naglarnas

nagel

• uttal: 'na:gäl

1. den hårda yta av horn (keratin) som täcker yttersta tippen av fingrar och tå

   Hon hade målat naglarna knallröda.

2. spik, plugg, metall eller trästång avsedd att sammanfoga vanligen bordläggning på skepp

Hyponymer

hornyta

• fingernagel
• tånagel

Sammansättningar

hornyta

• nagellack
• nagelsvamp
• tumnagel

Besläktade ord

spik

• nagla

Se även

• klo
• koffernagel

Översättningar

yta av horn  

bokmål: negl (no) danska: negl (da) engelska: nail (en) esperanto: ungo (eo) estniska: küüs (et) finska: kynsi (fi) franska: ongle (fr) isländska: nögl (is) f

italienska: unghia (it) katalanska: ungla (ca) latin: clavus (la) nynorska: nagl (nn) polska: paznokieć (pl) ryska: ноготь (ru) m spanska: uña (es) tyska: Nagel (de)

spik  

engelska: nail (en)

Se även

• klo

Älvdalska

Substantiv

nagel m

1. (anatomi) nagel