norrman

Svenska

Substantiv

Böjningar av norrman	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	norrman	norrmannen	norrmän	norrmännen
Genitiv	norrmans	norrmannens	norrmäns	norrmännens

norrman

1. person, speciellt man, från Norge

   1901: Sveriges land och folk, Gustav Sundbärg:

   Gesanter och konsuler äro gemensamma för bägge länderna, och dessa tjänster besättas med såväl norrmän som svenskar, liksom det äfven är sed, att norrmän tjänstgöra i det svenska utrikesdepartementet.

Besläktade ord

• norska

Översättningar

man från Norge  

bokmål: nordmann (no) m danska: nordmand (da) u engelska: Norwegian (en) finska: norjalainen (fi) franska: Norvégien (fr) m

färöiska: norðmaður (fo) m nynorska: nordmann (nn) m polska: Norweg (pl) spanska: noruego (es) m tyska: Norweger (de) m