nyckel
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av nyckel | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | nyckel | nyckeln | nycklar | nycklarna |
| Genitiv | nyckels | nyckelns | nycklars | nycklarnas |
nyckel
- redskap, vanligen av metall, avsett för att öppna och stänga ett lås
- 1879 August Strindberg: Röda rummet Borg tog fram en nyckel, öppnade glasdörren och gick in.
- verktyg för att vrida runt någonting, till exempel en skruv, eller att dra upp en uppdragbar maskin, till exempel ett mekaniskt ur, eller en uppdragbar leksak
- (överfört av 1.) någonting (ibland abstrakt) som kan öppna upp något eller som är ett (abstrakt) verktyg för att komma åt något
- 2008 Fondmarknaden.se Riskspridning av fonder [är] nyckeln till framgång.
[redigera] Etymologi
Fornsvenska nykil, äldre lykil - isländska lykill (yngre: nykill), norska nykel, lykel, äldre danska nøgel, danska nøgle, dansk dialekt løgle. Av urnordiska *lukila-, med instrumentalsuffixet -il- bildat av germanska *lūkan, "stänga".[1] Besläktat med engelska lock, svenska lucka.
[redigera] Hyponymer
redskap för att öppna lås
verktyg
[redigera] Översättningar
redskap för att öppna lås
|
|
