pynta

Svenska

Verb

Böjningar av pynta	Aktiv	Passiv
Infinitiv	pynta	pyntas
Presens	pyntar	pyntas
Preteritum	pyntade	pyntades
Supinum	pyntat	pyntats
Imperativ	pynta	–
Particip
Presens	pyntande, pyntandes
Perfekt	pyntad

pynta

1. (ålderdomligt) ställa i ordning, laga, tillreda, reparera
2. (ålderdomligt) bygga, anlägga
3. (ålderdomligt) misshandla någon
4. (ålderdomligt) göra smutsigt eller söla ner (särskilt med exkrement)
5. (ovanligt eller något ålderdomligt) rengöra, städa
6. göra fin genom att dekorera eller utsmycka

   1881: Minnen från La Plata - Svenska Familj-Journalen. Band 20, häfte 12., Herman Sätherberg:

   Först då fick jag en aning om den tillämnade festens betydelse, när höfdingens båda hustrur började pynta ut mig med åtskilliga prydnader, såsom fjädrar i håret och en mängd röfvade persedlar, brokiga band, en röd silkesduk, ett blått sidenskärp, flera guldarmband och dylikt.

   1940: Film - Gycklaren, Hjalmar Bergman:

   Hon ställer sig framför en stor spegel och börjar med feberaktig brådska klä sig och pynta sig.

7. (slang) betala (för)

   2004: Göteborgs-Posten (78:0605), Världens gång, Fredric Askerup:

   Ni som ska vara med i korplaget får fan skriva upp er och pynta 400 spänn.

Användning

Den nutida betydelsen "att göra fin genom att dekorera" används särskilt om att dekorera inför jul.

Etymologi

Från fornsvenska pynta ("ställa i ordning"). Från medellågtyska punten/pünten eller medelnederländska poenten/punten (båda: "ordna"), från fornfranska appointer ("bereda", "ordna"). Sammansättning à ("till") + point ("punkt"). Besläktat med norska pynte och danska pynte.

Besläktade ord

• pynt
• pyntning