ropa

Se även гора.

Svenska

Verb

Böjningar av ropa	Aktiv	Passiv
Infinitiv	ropa	ropas
Presens	ropar	ropas
Preteritum	ropade	ropades
Supinum	ropat	ropats
Imperativ	ropa	–
Particip
Presens	ropande, ropandes
Perfekt	ropad

ropa

• uttal: /ˈruːˌpa/

1. säga något med stark röst för att det ska höras på avstånd större än vid vanliga samtal

   1914 Selma Lagerlöf: Kejsaren av Portugallien: Ja, kanske det finns någon annan här, som kan ropa ut varorna en stund, medan Jöns vilar sej? sa då riksdagsmannen.

   Han ropade åt barnen att det var dags att äta.

Etymologi

Fornsvenska rōpa, äldst: vanrykta - isländska hrópa det samma, danska raabe, ropa; jämte växelformen fornsvenska röpa, vanrykta = isländska hrǿpa det samma, danska røbe, förråda, uppenbara, i äldre danska också 'tillrättavisa, anklaga'; motsvarande fornsaxiska hrôpan starkt verb, ropa, fornhögtyska ruofan (tyska rufen), fornengelska hrópan det samma, jämte gotiska hrôpjan svagt verb (det senare = fornsvenska röpa osv) Betydelsen 'vanrykta' verkar vara inhemskt nordisk; den av 'ropa' beror väl på inflytande från tyskan.

Synonymer

• hojta
• kalla
• skrika

Fraser

• som man ropar i skogen får man svar

Översättningar

säga med stark röst  

danska: råbe (da) engelska: call (en), shout (en) finska: huutaa (fi) isländska: hrópa (is)

sydsamiska: goejhkedh (sma) turkiska: bağırmak (tr), çağırmak (tr) tyska: rufen (tr), schreien (tr)

Isländska

Verb

ropa

1. rapa

Spanska

Substantiv

ropa f

1. kläder