stå

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av stå  Aktiv
Infinitiv stå
Presens står
Preteritum stod, (stog)
Supinum stått, (ståndit)
Imperativ stå
Particip
Presens stående, ståendes
Perfekt stånden
Not:

Se om preteritumformerna stod och stog samt supinumformen ståndit under grammatikrubriken

stå

  1. (om människa eller djur) ha upprätt kroppsställning utan att förflytta sig
    Stå inte bara där, kom och hjälp till!
    Kom och titta det står en älg utanför fönstret.
  2. (om föremål) vara placerad, ofta upprätt
    Det står en vacker vas på bordet; lägg den inte ned.
    När klockans stora visare står på fyran, så är klockan tjugo minuter över.
  3. (om maskiner o.dyl.) ej vara i funktion
    Väckarklockan står, så det är bäst du byter batteri i den.
  4. vara skriven
    Du ska inte tro på allt som står i tidningen.
  5. (sport, vardagligt) vara målvakt; stå i mål
  6. (med prepositionen för, om en idé eller handling) vara stolt över och försvara; inte skämmas för
    Jo, jag sa så till honom, och det står jag för.
    Vanliga konstruktioner: stå för något
  7. (med prepositionen för) betyda; vara ersättning för
    I det här enkla chiffret så är alla bokstäver utbytta mot nästa bokstav i alfabetet, så chiffrets "B" står för ett "A" och så vidare.
    Vanliga konstruktioner: stå för något
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.  
Etymologi: Av fornsvenska sta.
Besläktade ord: Sidoform stånda; stånd
Sammansättningar: anstå, avstå, bestå, bistå, framstå, förstå, förestå, motstå, påstå, tillstå, understå, uppstå, utstå, återstå
Se även: stånda, ställa

Grammatik[redigera]

Den alternativa preteritumformen stog anses ibland som felaktig. Stog används ofta i talspråk i Sverige och ibland även i talspråksinspirerat skriftspråk, men den absolut vanligaste formen i skrift är stod. Enligt Språkrådet används också uttalet stod i vårdat tal. Språkrådet anser också att formen stog är felaktig och säger att den uppkommit som ett missförstånd att stå skulle böjas på samma sätt som slå (preteritum: slog) [1].

Supinumformen ståndit och imperativformen statt är ålderdomliga.

Fraser[redigera]

Översättningar[redigera]