stöld

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av stöld  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ stöld stölden stölder stölderna
Genitiv stölds stöldens stölders stöldernas

stöld

  1. det att olovligen ta en annan individs ägodelar till sina egna; det att stjäla, tjuvnad
    När begicks stölden?
    Det rörde sig om ren stöld.
    Fraser: grov stöld, ringa stöld
    Synonymer: tjuveri, tjuvnad (ålderdomligt), snatteri (om ringa)
    Besläktade ord: klepto-, tjuv
    Jämför: rån, inbrott, väskryckning
    Sammansättningar: bensinstöld, bilstöld, butiksstöld, cykelstöld, fickstöld, fordonsstöld, katalysatorstöld, mobilstöld, plånboksstöld, stöldanmälan, stöldbegärlig, stöldförsök, stöldgods, stöldkupp, stöldlarm, stöldliga, stöldskydd, stöldvåg, väskstöld

Översättningar[redigera]