ringa
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Adjektiv
ringa oböjligt
[redigera] Översättningar
[redigera] Verb
| Böjningar av ringa | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | ringa | ringas |
| Presens | ringer | rings, ringes |
| Preteritum | ringde | ringdes |
| Supinum | ringt | ringts |
| Imperativ | ring | – |
| Particip | ||
| Presens | ringande, ringandes | |
| Perfekt | ringd | |
ringa
- slå på en klocka; få en klocka att ge ljud ifrån sig
- avge ett ljud som av en anslagen klocka
- telefonera; kontakta någon via telefon
- avge en ringsignal
[redigera] Grammatik
I talspråk förekommer dialektalt ibland även preteritum- och supinumformerna rang och rungit. I äldre svenska förekommer också pluralformen rungo.
[redigera] Fraser
[redigera] Översättningar
avge ljud som från en klocka
telefonera