ringa

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

ringa oböjligt

  1. liten, obetydlig
  2. böjningsform av ring

Översättningar[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av ringa  Aktiv Passiv
Infinitiv ringa ringas
Presens ringer rings, ringes
Preteritum ringde ringdes
Supinum ringt ringts
Imperativ ring
Particip
Presens ringande, ringandes
Perfekt ringd

ringa

  1. slå på en klocka; få en klocka att ge ljud ifrån sig
  2. avge ett ljud som av en anslagen klocka
  3. telefonera; kontakta någon via telefon
    Ring mig i morgon.
  4. avge en ringsignal på dörren
    Det ringer på dörren.

Grammatik[redigera]

I talspråk förekommer dialektalt ibland även preteritum- och supinumformerna rang och rungit. I äldre svenska förekommer också pluralformen rungo.

Fraser[redigera]

Översättningar[redigera]

Se även[redigera]